Hej. Jag heter Hillevi Hertz är 46 år, ensamstående och mamma.
Ja tänk om det var så enkelt…om livet gick på räls med familj och barn att det bara händer sådär när man själv vill / planerar för det… Jag vet att ni sitter här idag pga er ofrivilliga barnlöshet. Ni har alla er unika historia om varför det är som det är.
Och nu ska jag berätta min…
Min barnlängtan har gått i vågor… Mamma har jag nog alltid velat bli, att se mina vänners växande gravidmagar kunde ibland göra mig så avundsjuk att jag på riktigt blev dum… Det var ju inte deras fel att jag längtade och också ville ha det dem hade…
1999 var jag singel och satt på fyra bröllop den sommaren… Snart blir det väl även min tur hoppades romantikern i mig…
Millenieskiftet, år 2000, alla minns vi vad vi gjorde då, eller hur? Jag fick ett cancerbesked, Hodkins lymfom…
Och då jag står här nu 17 år senare så förstår ni att det gick bra! Eller bra och bra..
Vad som inte gick så bra var min familjebildning… den hamnade liksom på vänt, ni vet det löser ju sig jag kommer ju träffa någon snart…. Nästa månad om ett halvår eller så…
Jag brukar jämföra mig med en jordekorre jag tittar upp ibland och sen kör jag på igen med mitt… Åren gick och flera av mina vänner oberoende av varandra tyckte att jag skulle åka till Köpenhamn… Bli gravid och mamma på egen hand?? Är ni inte kloka!! Då jag jobbat i skolans värld sedan 95 så har jag träffat många ensamstående mammor och jag vet hur dem kämpar.. Att mina vänner tyckte att jag skulle åka till Danmark var ingen omtanke i mina ögon… Hur skulle jag fixa att bli mamma?? Jag såg inte vad de såg.. Att jag skulle vara en fantastisk mamma..
Och har man bara ett bra nätverk så..
Well.. Mina föräldrar är 86 och min mamma är dement och bor på ett vård och omsorgsboende… min ena bror bor i USA och den andra på Gotland… Så nätverket består främst av vänner och en älskad morfar..
När min kompis son döptes 2011 så rann mina tårar så fort jag klev in i kyrkan. Min kompis hade gjort detta på egen hand och där stod hon med sin guldklimp i famnen och strålade.. Hon blev min inspiration och även den som gjorde allt för att övertala mig att åka..
Tills jag sade stopp! Nä jag var inte redo än…
Istället gjorde jag upp en plan att om jag inte träffat någon i januari 2014 då kör jag!! Då ska jag iaf testa, annars kommer jag att ångra att jag inte försökte, jag vill inte sitta där sen som pensionär och vara bitter… Det kanske jag är ändå..
Den där planen att hitta någon.. gick inte alls.. Desperat 40+ söker man att få barn med…
Så i januari 2014 bokade jag tid hos Mama Mia i Stockholm.. pga min ålder och cellgiftsbehandlingarna för att besegra cancern visade det sig att mina ägg var i alldeles för dåligt skick för att jag skulle ha blivit gravid på egen hand…
Kanske var det ödet ändå att jag inte hann träffa mannen med stort H, då vi tillsammans skulle fått genomgå en massa IVF behandlingar vilket kan förstöra den starkaste relation.
Den lättnad jag kände när jag väl beslutat mig, den tyngd som föll från mina axlar och den energi jag fick. visar på vilken oerhörd sorg detta hade varit, en sorg jag inte vågade plocka fram… eller ens ta i med tång…
Alternativet i mitt fall stod mellan Köpenhamn och St Petersburg… Jag valde AVA kliniken och embryoadoption då mina chanser att bli gravid med mina egna ägg med hjälp av IVF var riktigt dålig..
För mig var det viktigt att få bli gravid, vara gravid och föda mitt barn, att det inte skulle vara mina gener alls spelade faktiskt ingen roll.
Och jag blev gravid, på första försöket, tack vare Olga och hennes fantastiska personal och lyckades jag fullfölja hela graviditeten, också det tack vare Olga.
Olga är oerhört sträng när det gäller vad man får och inte får göra när man är gravid. Jag jobbar även som PT och när Olga sa till mig No Sports… så blev det totalt träningsförbud de första 12 veckorna!
Och när Olga sa till mig för tredje gången are you STILL sure about two embryos and I said yes and after the procedure she said. I hope I’ll see you again back here with only one child!
Den 1:a april 2015 föddes mina tvillingtjejer och jag är inte ensam längre.
Read also
Comments are closed.