Min sambo och jag har försökt få barn sedan flera år. Vände oss till en läkare för att kolla upp orsaken till vår barnlöshet. Man upptäckte att jag led av hypotyreos (låg sköldkörtelfunktion) och man satte in mig på Levaxin. 30% av min sambos spermier hade ett fel. Övrigt var allt normalt. Pga min ålder (38) så skickades remiss för IVF till Carl von Linné-kliniken och till Karolinska Institutet. Vi gjorde totalt 4 IVF-försök varav ett ledde till graviditet, men vi fick tyvärr missfall i 7:e veckan. Läkarna tyckte att det kanske vore bättre att göra en äggdonation och de gav oss två förslag på kontakt. Vi valde St Peterburg efter kontakt med dem båda. Var till St Petersburg för en första kontakt med dr. Olga Zaytseff och för vidare instruktioner och spermieprov av min sambo. Vi fick skriva en lista på våra önskemål på en kommande äggdonator och skickade även bilder på mig. Nu började arbetet för dr. Zaytseff att hitta en lämplig äggdonator som passade våra önskemål och mitt utseende. Hon skickade sedan info om en tänkbar passande donator, som vi accepterade. Donatorn medicinerades inför ett kommande äggutplock.
Förberedande medicinering på mig sköttes av min sedan tidigare läkarkontakt på Carl von Linné-kliniken på noggrann instruktion av dr. Zaytseff. En massa blodprover och tester gjordes härhemma via Mama Mia (som har erfarenhet ifrån andra äggdonationspatienter) och resultaten skickades till St Petersburg. Våra (donatorn och jag) förberedelser synkroniserades och jag fick åka två gånger till CvL-kliniken för att se att livmoderslemhinnan växte till som den skulle inför en kommande inplantering. Sedan var det äntligen dags för att åka för inplantering av ägg som nu befruktats med min sambos spermier. Vi hade tur och "vår" äggdonator gav många ägg som kunde plockas ut, så det fanns väldigt många att välja på vid inplanteringen. Vi valde att sätta in ett kill- och ett tjejembryo (vi hade valt att även göra könsbestämning av de befruktade äggen). Denna gång behövde vi vara i St Petersburg nästan en vecka.
Graviditetstestet som vi senare gjorde hemma visade att jag var gravid. Jippi! Graviditeten förlöpte mycket väl, men med mycket tätare koller hos barnmorskan och många fler ultraljud än vid en "vanlig" uppkommen graviditet. Allt detta kunde vi göra på Mama Mia som vi haft kontakt med redan inför äggdonationen. Fortsatt medicinering med hormoner till ca halva graviditeten förlöpt. Det visade sig dock "bara" vara ett barn (det andra hade inte utvecklats, utan förintats), en pojke.
Vår son föddes dock ca tre veckor för tidigt med en normal förlossning. Allt gick toppen och han är en riktig solstråle.
Vi planerar att åka igen till St Petersburg framöver för inplantering av ytterligare ett befruktat ägg. För vi vill ju gärna ge vår son ett syskon och denna gång gärna en tjej. Övriga ägg har legat nedfrusna i väntan på nästa inplantering.
Vi är jättenöjda med alla inblandade parter och St Petersburg har verkligen varit proffsiga och varit lätta att ha kontakt med pga goda engelska språkkunskaper.
Visst vill väl alla ha barn på naturlig väg, men det är ju som sagt inte alla förunnat. Så vi kan verkligen rekommendera äggdonation och vi kände att det är så nära en normal graviditet man kan komma om man jämför med en adoption och som nu för tiden det är oerhört lång väntan på och man får inte vara över en viss ålder.
Två mycket nöjda och lyckliga föräldrar ifrån Stockholm, Sverige, 2009.
Comments are closed.