Susanne och Nils
Instagram: @susanneahlund
Nu sitter vi här, med två små underverk, detta trots att läkare för 12år sedan sa att jag, Susanne, aldrig skulle kunna få egna genetiska barn
Jag har alltid haft en känsla att det skulle bli problem för mig att få egna genetiska barn. 2001 tog jag kontakt med sjukvården för att se så allt var ok då jag inte hade ägglossning. Prover togs och trots många motstridiga provsvar fick jag beskedet att den dagen jag ville bli gravid kommer jag få äta medicin som ger mig ägglossning och så skulle jag bli gravid.
2008 påbörjade jag och min ex man våra försök att få Elliott som nu är 9 år. Jag fick äta medicinen enligt läkarens rekommendation 2001 men inget hände. Min kropp gav ingen respons på medicineringen och ägglossningen uteblev. Jag blev utredd igen och det visade att jag hade låga halter av östrogen,
FSH, LH, prolaktin och AMH, läkarna visste inte vad de skulle säga. Inget stämde, lågt FSH och LH hängde inte ihop. – Det verkar som något är fel i din hjärna, att hormonerna inte skickas ut. Mitt case skulle rådfrågas med läkare på en läkarkongress i Barcelona, de ville undersöka om jag verkligen hade äggstockar osv. Domen jag fick var, - Du kommer nog aldrig få egna genetiska barn- från dina egna ägg. Min värld rasade, 28år och få det beskedet, det var tufft.
Trots allt detta gjordes ingen mer utredning utan vi valde att ändå testa ett IVF försök privat då de allmänna vården inte ville ge oss det pga. mina dåliga värden. Jag stimulerades med Menopur 375 per dag. Utav detta fick vi 4 äggblåsor, vi fick ut 2 ägg, ett ägg klarade befruktningen och är nu min 9åriga son Elliott. I läkarjournalen kunde jag som sista mening läsa, – Denna patient bevisar att vi inte kan enbart förlita oss på ett lågt AMH värde som indikator på möjligheten att bli gravid.
3år senare ville vi försöka med IVF för att få syskon till Elliott. Vi gjorde 3 försök privat. Denna gång ökade de dosen till Menopur 425. Varje gång fick vi 6-7 blåsor och 3-4 ägg som alla befruktades, 2st embryos var alltid ok nog att sätta in men ingen gick att odla vidare till blastocyst eller frysa. Dessa tre försök gav 2 st svaga plus på stickan men någon vecka senare var det tomt i livmodern, varje gång. De klarade sig aldrig längre än 2 veckor.
Jag förlikade mig med tanken att Elliott var en ”once in a lifetime” händelse för mig och kände mig ändå otroligt lyckligt lottad att ha honom.
2014 bestämde jag mig för att på allvar gå till botten med mina avvikande provsvar och skrev en egenremiss till endokrinologen på Sahlgrenska i Göteborg. Jag fick komma in på utredning och efter en röntgen av hjärnan visade det sig att jag har Empty Sella syndrom. Det innebär att hypofysen som utsöndrar FSH- och LH-hormoner som stimulerar ägg och ägglossning mm var kraftigt förminskad och kunde därför inte skicka ut alla hormoner som behövdes för att mogna ägg ska växa till sig. Många års frågetecken fick äntligen ett svar.
2015 träffades jag och Nils. Redan innan vi gick vidare med vår relation berättade jag att vi aldrig skulle kunna få biologiska barn. Nils sa att han var ok med det, det var inte jag.
Jag var inte ”klar”. Jag kände och upplevde att jag inte gett min kropp chansen att bli gravid med den nya medicinering och vetskapen om min sjukdom, - Tänk om man kunde göra något annorlunda nu när man visste vad som var fel? Något annorlunda som gjorde att det skulle fungera att bli gravid?
Vi gjorde 3 försök via allmänna vården. Menopur 425. Samma utkomst som sist i antal ägg och kvalité, 2 embryon sattes in varje gång med ett svagt plus som sedan försvann. Någonstans inom mig kände jag dock att de inte gjort allt. Jag bad läkaren vid flera tillfällen att se på mig som individ och mina förutsättningar men de sa bara att det finns inget de kan göra annorlunda och hänvisade oss till äggdonation.
I detta läge vägrade jag att acceptera deras svar. Jag som person tror inte att något blir annorlunda om man gör på exakt samma sätt, man måste försöka med något nytt, vrida, vända. Nils och jag pratade ihop oss och bestämde att vi ger det 3 försök till men vi ska leta upp de som kan fertilitetsbehandling bäst. Vi kontaktade Danmark, Polen, Barcelona m.fl. och frågade vad de kulle göra annorlunda jämfört med Sverige, - Inget annorlunda, svarade de, bara att vänta på guldägget.
Hösten 2018 skickade en väninna till mig annonsen till Olgas seminarie i Göteborg.
Vi var skeptiska, Ryssland, så långt borta och förutfattade meningar gnagde. Vi gick i alla fall dit och blev mycket positivt överraskade av Olgas kompetens och stora vilja att få oss att förstå den medicinska delen bakom infertilitet. Efter vårt privata möte med Olga hade vi bestämt oss. Hon kom redan i detta läge med flera förslag på vad vi kan göra annorlunda baserat på min och Nils medicinska förutsättningar. Bland annat föreslog hon mindre dos äggstimulerande (Menopur) samt att jag inte skulle ta Orgalutran (hindrar ägglossning genom att förtränga LH) då jag ändå inte har LH hormonet och dessutom saktar Orgalutran äggtillväxten ner med 30 %. Nu skulle vi till Sankt Petersburg!Vi fick möjligheten att välja garantipaketet. Vi resonerade att om vi väljer det så kommer Olga verkligen göra ALLT för att vi skall lyckas på första försöket. Vi fick som sagt ordinerat Gonal F plus Menopur men en mkt lägre dos än i Sverige (totalt 300IU dagligt) samt ingen Orgalutran förrän mycket senare i cykeln då äggen redan växt till sig. Kontakten med kliniken, Sankt Petersburg, läkaren i Sverige som vi gjort ultraljud hos, allt har varit proffsigt och på alla sätt över förväntan!
8st ägg plockades ut, 4 blev embryon, alla klarade att odlas till blastocyter och alla 4 gick att frysa! Vi var i chock, hittills var allt för bra för att vara sant. Vi hade aldrig i Sverige fått en så bra respons eller resultat. 2st av blastocysterna var toppkvalité, 2st av blastocysterna var ok kvalité. Efter mycket vägande fram och tillbaka sattes två ägg av toppkvalité tillbaka efter en hysteroskopi. Det var väldigt liten chans att båda skulle fästa med tank på vår historia samt min ålder och därmed vågade de sätta in två stycken. 10 dagar efter insättning kom PLUSSET! Vi var dock oroliga att det inte skulle hålla med tanke på våra många svaga plus tidigare, dock var detta väldigt starkt. HCG värdet som togs dag 10 efter insättning var väldigt högt, 624 och ref värde var 17-429. Nu började vi fundera på om kanske båda hade tagit sig. På ultraljudet visade två fostersäckar men bara ett hjärta. – Som ni ser har det varit två men det ena håller på att tillbakabildas eftersom vi inte ser något hjärta i den, sa läkaren. Vi var bara glada att en satt sig och att ett hjärta slog! 2 veckor senare var de ultraljud igen. Jag ville inte titta men förklarade att det hade varit två men nu var det bara en, – Då ska vi se, sa barnmorskan, du sa att det bara ska vara en? Jag ser nämligen två här med fina hjärtan som slår! Lyckan var total!
17/10 2019 kom Julie och Vincent till världen via naturlig förlossning
Comments are closed.